The fog of time (Tidens dimma)

So erh, this is in Swedish. Its a poem about difficulties ive had to face, and about change in general. Ill translate it into english. If its strange or hard to understand, its because i couldnt find a good way of translating it. For those of you who know Swedish, the original is found below.

Sometimes everything changes overnight, because we ourselves are the cause or of other reasons. There is a thin line between denying these changes there meaning, and on the other hand throwing yourself into a tumultuos turn of events. The problem is to be able to uphold an illusion of "me" when you are close to this thin line.


People are bored, they are not satisfied with their job. They do come home to a family they like, but the activities they engage in is nothing they truly enjoy. Preprogrammed media content, aimed at the shadows of the unconsious grinds its way inside and pushes the consious content out. Word, pictures and sounds, you cant hear a message at all, no purpose other then to very briefly trap the unconsious in a timely prison. If i lived like that i would have felt existence like extra fine sand pouring through my fingers.


I think i did everything for us, but im still lost. Maybe i struck unto the wrong path. All the time i try to understand what you mean, when you say the things that you do, i just dont understand what they mean. Your logic is like a fleeting fog that i chase all the time, and when i catch up to it it slips through my fingers every time.


Where ever i go i carry the power
Where ever i go i am never alone
Where ever i go there i always somebody i can trust
What ever i do i always have a choice
What ever hardship is visited upon me, i can pull through
What ever happens ive got myself


I dont think technology, humans and the environment should be thought of as separate from each other, even if thats how we have done in the past. I mean that we dont have to repeat old misstakes.
________________________________________________________________________________

Ibland förändras allting över en natt, för att vi själva är upphov till förändringen eller ibland av andra skäl. Det går en hårfin gräns mellan att förneka dessa förändringar deras innebörd å ena sidan, och att kasta sig ut i ett kaosartat tumult å den andra sidan. Besväret ligger i att kunna upprätthålla en jagillusion när man är denna gräns nära.

Människor har det tråkgt, dom trivs inte med sin arbete. Dom kommer visserligen hem till en familj som dom tycker om, men de aktiviteter man ägnar sig åt njuter man inte speciellt mycket av. Förprogrammerade mediatablåer inriktade på det undermedvetnas skuggor maler sig in och tränger undan medvetandet. Ord, bilder och toner, man hör har inget budskap, inget syfte annat än att mycket tillfälligt fängsla det undermedvetna i ett tidsligt fängelse. Om jag hade levt så hade jag känt tillvaron som extra små sandkorn som rinner mellan mina fingrar.

Jag tycker jag gjort allt för oss, men jag är ändå vilsen. Kan ske vi slagit in på fel väg. Jag försöker hela tiden förstå vad du menar, när du säger dom saker du säger, för jag förstår inte vad dom betyder. Din logik är som en flyktig dimma jag hela tiden jagar, och när jag hinner ikapp den far den mellan mina fingrar varje gång.

Var jag än går har jag makten med mig

Var jag än är så är jag aldrig ensam

Var jag än är finns där alltid någon jag kan lita på

Vad jag än gör har jag alltid ett val

Vad jag än utsätts för kan jag klara det

Vad som än händer har jag mig själv

Jag tror inte teknologi, människa och miljö ska vara separerade eller tänkas som separerade, även fast det ofta varit så vi gjort. Jag menar att man inte behöver repetera gamla misstag.