Ensa
Ensa ställde ner det tomma ölglaset och fixerade blicken på den smutsiga, irriterade kvinnan framför henne. Kvinna pressade fram orden mellan tänderna:”Jag såg att du tittade på min snubbe och nu undrar jag vad du har att säga till ditt försvar?”
Ensa harklade sig och blåste lite rök från sin cigarett nedåt. Hon tog bort sin blick från kvinnan i uppenbart ointresse. Detta gjorde kvinnan ännu mer upprörd. Hon pekade bakom sin axel mot en man med skinnjacka och långt rött hår som satt vid baren och iakttog saken en bit bakom henne.
”Han där kollade du in och det är min snubbe, du får fan inte kolla på han fattar du slyna?”
Ensa viftade till sig en till öl från närmaste servitris. Ölen guppade fram på en bricka buren av en reptil genom den svagt upplyst lokalen som var väl befolkad av allehanda bytesfolk, kriminella, grodhandlare, letare, magiker och trendiga tjänstemän som letade underhållning för natten. Innan Ensa hunnit smaka sin nya öl hade kvinnan ledsnat på att tala. Hon bakade och tog sats och slog mot Ensas käke. Ensa vred huvudet en aning så att kraften skulle gå ut i nacken istället för hjärnan. Slaget ljöd inte över de distade gitarrernas ljud som flöt ut i lokalen från högtalarna ovan baren. Ensa tog till orda:
”Den var gratis. Blir det något mer så går vi ut.”
Hon bevärdigade inte kvinnan med blicken. Kvinnans man ställde sig upp vid baren och halade fram ett kort hjärnrör från jackan. Han tänkte uppenbarligen backa upp sin kvinna om hon förlorade. Ensa sökte bartenderns blick och såg att han observerade vad som hände med ett smil på läpparna. Ensa log tillbaka med blicken. Den irriterade kvinnan verkade inte lyssna på Ensas uppmaning. Istället försökte hon sig på att rusa på Ensa och fälla henne. Ensa svarade med att istället knäa kvinnan i ansiktet och innan hon föll bakåt greppade Ensa tag i henne och puttade henne framför sig till hon nådde den framrusande mannen med det höjda järnröret. Ensa puttade den omtöcknade kvinnan så att hon krockade med sin man och bägge föll till golvet. Mannen försökte resa sig men hans näsa plattades ut av Ensas näve och han lade sig igen och hostade.
Några av krogens gäster stördes av slagsmålet, speciellt de trendiga tjänstemännen. Men snart tappade man intresset och Ensa släpade ut bägge bråkstakarna i nacken under en del protester och lade dem på den blöta gatan utanför. Ensa tog till orda:
”Det var trevligt att ni kunde komma och vi hade roligt tillsammans och sådär men ni kanske ska gå hem och sussa lite nu så syns vi senare.” Mannen försökte resa sig men Ensa puttade omkull honom med foten och han blev liggande. Ensa tände en ny cigarett för den förra hade visst gått om intet under det korta slagsmålet.
”Ligg där en stund och tänk igenom ifall ni handlat klokt eller inte ikväll, det tycker jag låter som en bra plan.”
Danu
En man klädd i sliten skinnrock sitter på en klippavsats och bevakar ett stenigt och torrt landskap under honom. I sin händer har han ett gevär. Hårda vindar blåser sand och grus över det öde landskapet så han har en ständigt fladdrande halsduk över munnen till skydd. Framför ögonen har han skyddsglasögon. Hans byxor är gjord av mocka och små fastsydda fransar piskar hans ben. Han drar geväret närmare sig och skyddar det med rocken. Han öppnar försiktigt en lucka i geväret och begrundar gevärets innanmäte: Fyra grova patroner, mycket mindre än vad som ryms. Han suckar ljudligt genom halsduken. Han vänder blicken mot landskapet igen.
Snart syns en rörelse långt bort och ett fyrbent djur visar sig. Det verkar söka föda i klippskrevor. Mannen glider sakta ned från stenen han sitter på och lägger sig. Han lägger geväret i läge för att skjuta djuret. En högljudd smäll ljuder och sten sprättar i en kaskad en meter till höger om djuret som genast tar till flykten. Mannen svär högljutt och börjar en mödosam klättring ned för klipporna.
När han når platt mark börjar han spåra djuret. Spåren leder in i en klippskreva och mannen närmar sig klippskrevan sakta. Han hänger geväret på ryggen medan vinden avtar. Han plockar upp en sten samtidigt som han drar en pistol från bältet. Han kastar in stenen i klippskrevan och ut kommer djuret: En mager getabock. Mannen höjer pistolen och skjuter djuret i en rörelse medan det viker av åt vänster från skrevan. Djuret tar några steg men ryggraden är av och djuret faller med ryckningar till marken. Mannen går fram till djuret och stryker det sidan. Medan livet ebbar ur geten säger mannen:
”Jag tackar dig för ditt kött och resten av din kropp. Din ande ska vila väl inuti oss. För evigt ska du fortsätta vara det uråldriga kretsloppet.”
Efter dessa ord knäcker mannen djurets nacke med en hastig rörelse och binder dess ben och lyfter det varsamt till sin axel där han surrar fast det. Sedan styr han sina steg mot söder.
Efter en stunds vandring nalkas mannen en tunna rökpelare i söder. Därefter syns omkring tjugo tält av djurhudar och växter samt ett litet hus byggt på styltor. Mannen går in i ett tält som är något mindre än de andra. Där inne sitter två barn med långt hår och skinnkläder och skrapar rent en gethud. Mannen nickar åt barnen och barnen ler och nickar åt mannen. Tältet är bebott av hundratals saker, alla omsorgsfullt placerade i hållare och på hyllor. Mannen tar av sig halsduken och lägger på mer ved i glöden i mitten av tältet om snabbt förvandlas till en mindre eld. Mannen tvättar sitt ansikte och ler sedan mot barnen som ler tillbaka. Sedan tar han fram geten och börjar stycka den. Han lägger bitar i en liten gryta ovan elden och barnen slutar med sitt arbete medan doften av getkött sprider sig i hyddan.
Tältduken dras bort och en lång kvinna i slitna jeans och kaftan stiger in. Mannen och barnen ler och nickar åt kvinnan och hon hälsar dem på samma sätt. Hon sätter sig bredvid mannen på djurhudarna som täcker hela golvet utom mitten där den lilla eldstaden finns. Hon börjar genast fläta hans hår i tunna flätor medan mannen omsorgsfullt väljer ut kryddor som han sätter ned i grytan. Sedan lutar sig kvinnan mot en ryggsäck av skinn och mannen gör flätor i hennes hår som redan är delvis flätat medan barnen hämtar varsin pensel och en burk med mörkröd färg från en hylla. Barnen målar snirkliga och runda mönster på varandras händer och armar och kvinnan och mannen skrattar gång på gång när barnen visar upp ett nytt motiv de målat. När barnens armar är fulla av mönster tar mannen ned grytan och de äter tillsammans av getköttet.
När maten är slut går kvinnan fram till en hylla och tar fram en gammal sliten historiebok ämnad för barn under tonåren och barnen sätter sig tätt intill mannen på vardera sida. Kvinnan slår försiktigt upp boken och bläddrar upp en sida med årtalen 7189 högst upp i högra hörnet. Hon harklar sig och börjar läsa sakta med klingande stämma:
”7189 kom Entapa Sidona, mystiker och uppfinnare på bältförskjutaren. Det var ett föremål som vibrerade fram skillnaderna mellan andra och första version av solsystemet sol. Fram till dess hade man endast känt till en upplaga av vårat solsystem, som numera blev delat mellan första och andra version. Våra version kallas första version och de andra folkens kallas för andra version. De bägge världarna föreföll någorlunda överensstämmande på vissa punkter, människor, planeter och livsformernas biokemiska konstitution föreföll nästan identiska. På en viktig punkt skiljde sig de två versionerna åt: Den andra världen befann sig i startskottet av kärnfysikens historia, medan den första världen redan för många tusen år sedan förlitade sig mer på magi än på de svårkontrollerade kärnreaktionerna. Dessutom hade inte den andra världen befolkat eller knappt besökt någon annan planet än sin hemplanet som man kallade för ”Jorden”. Till skillnad från den andra versionen så är vår motsvarande hemplanet benämnd ”Mars” i den första versionen. Spår av den så kallade överläkningen mellan de bägge världarna kan ses på Mars yta i den andra versionen, floder och hav som uppenbarligen torkat ut.
7192, eller 1949 i den andra versionens tideräkning, endast fyra år efter ett stort krig begav sig Entapa med en liten besättning till Jordens regeringar på officiellt uppdrag från kejsaren. Uppdraget gick ut på att som första diplomatisk kontakt upprätta förbindelser med alla större kända regeringar för att se vilka som var villiga att samarbeta och utbyta teknologisk kunskap med varandra. Men Entapa och hans antigravitationsskepp sköts ned av en av de större regeringarna utanför ett litet samhälle som kallas ”Roswell”. Entapa och en annan besättningsman överlevde men mördades senare av okända agenter, troligen från en konkurrerande regering.”
Kvinnan slutade läsa då hon märkte att bägge barnen sov. Hon slog igen boken och viskade till sin man.
”God jaktlycka idag Danu. Imorgon behöver vi in till staden för att byta, så barnen får stanna och leta krabbor vid havet.”
”Så får det bli.” Viskade mannen och de lade sig för att sova tillsammans vid den lätt sprakande elden medan vinden piskade tältets hudar.
Brolin
”Vafan du måste skämta, ska du ha sexton tusen för den där gamla rishögen?”
Brolin höjde på ögonbrynen och viftade av och ann med ett pekfinger i ansiktet på en äldre bastant herre. De stod på långgatan och argumenterade medan bilar och personsvävare av typen ”Rishög” sakta banade sin väg genom ett gytter av folk. Den bastante herren backade när han såg elden i Brolins ögon och hennes något hotfulla framtoning, medan hans hand sakta letade sig ner mot pistolen vid hans sida. Brolin la märke till detta.
”Men lugna dig för fan, lugna och fin som en filbunke, här ska vi inte ta till våldsamheter jag säger bara att den där skiten är inte värd sexton tusen bakis.”
Brolin nickade mot en svävaren med rosthål i karossen som stod parkerade bakom den äldre herren. Mannen öppnade munnen för att säga något men Brolin hann före:
”Ok vi säger tio lax och så får du en väst på köpet, helt ok grej, funkar bra mot det mest under tio millimeter, har räddat livet på mig minst en gång.”
Brolin knäppte snabbt upp sin skinnjacka och pekade på en kevlarväst därunder som sett betydligt bättre dagar. Mannen granskade västen och fnös:
”Tolv och västen.” Han sköt fram en öppen näve.
”Elva.” Sa Brolin hastigt och sköt fram sin näve i närheten av den äldre herrens. Den bastante herren nickade och de skakade hand. Brolin satte in handen innanför jackan och kände efter en stund sedan kom handen tillbaka och elva guldmynt med kejsarens stämpel låg i hennes hand. Den äldre herren sneglade på mynten, tog dem i sin hand och bet på två av dem. Han nickade instämmande och Brolin tog av sig västen och gav honom den, tackade honom och hoppade in i svävaren under ljudligt gnissel från förarsätet. Brolin sänkte ned sidorutan och sa:
”Har du glömt nått nånstans härinne så är det mitt, slå en pling om du vill köpa tillbaka det, du har mitt nummer.”
Mannen sa något men Brolin hörde inget för hon var redan på väg genom folkvimlet, upprymd av sitt nya kap. Gubbfan hade ingen aning om att bara trimmdelarna i kärran var värd elva lax. Brolin styrde svävaren mot utkanten av tradarstan. Folkvimlet tunnades ut och en väg beströdd med skräp sträckte ut sig. Brolin bromsade in så svävaren gnisslade, den stegrade sig något under inbromsningen så balanseringen var inte ordentligt kalibrerad. Brolin knäppte på tre hemmonterade reglage i taket och motorljudet gick från ett dovt ojämnt muller till ett visslande.
”Nu jävlar ska vi se vad gubbens rishög duger till.”
Visslandet ökade när Brolin tryckte ner gaspedalen och soptunnor, trasiga brädor, sopor och herrelösa hundar svischade förbi allt snabbare och snabbare. De grå betonghusen smälte samman till en horisont. Brolin fällde upp ett lock till det sista reglaget som hade numer flagnande flammor målade runt sig och knäppte på även detta reglage. En ljudlig smäll hördes och Brolin trycktes in i det mjuka sätet när svävaren sköt i höjd något samtidigt som nosen sänktes under hastig acceleratopn. Svävaren brände lätt förbi 300 kilometer i timmen samtidigt som Brolins hjärta hamrade i bröstet. En soptunna exploderade i rostflagor över framrutan. Brolin tryckte på en liten röd knapp till vänster om ratten och motorljudet gick över till sitt normala muller. Hastighetsmätaren sjönk sakta ned till 170 ungefär.
Brolin var långt ut i tradarstaden nu, bland kvarter som en gång använts till industri. Nu låg de mesta av fabrikerna nedlagda och diverse ljusskygga individer hade flyttat in i de flesta av dem. En och annan verkstad driven av dieselaggregat, magi eller solpaneler låg dock här och där det finns verkstäder finns det krogar. Brolin sänkte farten betydligt och svängde in i detta område. Hon kom till en vägspärr bestående av en rostig gammal dieseltraktor och stora tunga hopsvetsade stålstycken på sidorna. Tre beväpnade personer bevakade vägen. Brolin saktade in och en kvinna med K-pist och glänsande, dyrbar rustning kom fram till hennes svävare och knackade på sidorutan. Brolin sänkte ned fönstret. Kvinnan backade några steg och ställde sig på knä för att komma i höjd med Brolins ansikte. En lampa inne i hennes hjälm tändes och ljuskäglan föll på Brolin. En högtalare på rustning skickade ut ljudet av hennes röst:
”Vem är du och vart är du på väg?”
”Brolin, ska in och snacka med Jönsson.” Svarade Brolin medan svetten pärlade sig på hennes panna.
”Vet han om det?” Undrade vakten.
”Det bör han göra.” Brolin drog ned dragkedjan för att vädra sig.
Efter en liten stund ställde sig vakten upp och vinkade bakåt. Traktorn startades och rullade sakta åt sidan så Brolin kunde komma förbi. Brolin körde en kort sträcka och parkerade utanför en gammal verkstad med klotter på väggarna. Två vakter med automatkarbiner vaktade en ståldörr i väggen medan ett tiotal människor med oljefläckade arbetskläder stod på trottoaren och skojade och höll i ölflaskor. Brolin osäkrade sin pistol innanför jackan i axelhölstret och klev ur sin svävare. Vakterna nickade och klev åt sidan när hon kom nära dörren och hon klev och nedför en trappa där en till ståldörr väntade. En lucka drogs åt sidan och en stor skallig man tittade ut.
"Tjena Brolin. Jönsson väntar. Han har nån replikant på G."
"Ok."
Brolin stack in ett guldmynt genom luckan och dörren öppnades. Brolin klev in i en något rökig nattklubb där cirka femtio människor av ungefär samma utseende som utanför spelade biljard, drack öl och pratade högljutt medan bluesmusik välde ut ur högtalarna. Brolin la snabbt märke till två gråingar vid baren. Dera stora huvuden och små kroppar såg bräckliga ut bland alla bredaxlade, oljebeklädda människor. Brolin gick fram till baren och bartendern ställde upp en öl åt henne. Hon masade sig igenom en grupp människor och ställde sig bredvid gråingarna.
"Hallå. Vad för er till vintergatan en dag som denna?"
Den äldre av dom som bar en snygg och ren svart skinnjacka med gult fraktalmönster vände sig till henne. Han var beväpnad med en plasmapistol i nyskick och någon slags personlig sköld glimmade svagt i det dunkla ljuset.
"Affärer. Vi har några grundämnen med oss som ni tydligen har användning för. I utbyte får vi arbetskraft."
"Är ni slavhandlare?" Undrade Brolin.
"Nej inte alls, det är inte tillåtet i federationen, tack och lov. Jag tog med min dotter denna gång, eftersom vi har båda gjort backup på våra medvetanden samt tagit med oss våra mobila personsköldar. Min dotter har länge velat se Mars och umgås med människor, replikanter, människorobotar, mutanter och sånna."
"Slödder menar du?" Sa Brolin och höjde ett ögonbryn.
"Se inte ner på dig själv. Jag är inte här för att uppleva känslomässig aggression. " Svarade gråingen i hövlig ton.
"Förlåt mig, det var inte så jag menade. Jag hoppas ni har det roligt här och jag hoppas Jönsson tar bra hand om er som värd."
Gråingens lilla läpplösa mun sprack upp i ett litet leende och Brolin bugade lätt och gick iväg till ännu en ståldörr nedanför en kort trappa. Hon knackade på dörren och blev insläppt.
Där inne satt en gråhårig, orakad man omgiven av fyra vakter beväpnade med K-pistar. Mitt emot mannen satt en lång och atletisk kvinna i svarta satinbyxor och vitt, tight linne. Kvinnan skiftade hudfärg från mörkgrön till grå stadskamouflage när hon vände sig om för att hälsa på Brolin. Kvinnan ställde sig upp och presenterade sig som Ensa och de skakade hand.
"Tjena Jönsson." Sa Jönsson till mannen medan hon satte sig. Jönsson nickade sakta. Brolin sörplade på sin öl och väntade på att Jönsson skulle säga något. Han betraktade Brolin en stund och började sedan prata.
"Du och Ensa ska åka ut i skymningslandet och hitta en jävligt mysko kille. Gråingarna du snackade med här ute har räknat ut att han är viktig som fan och dom behöver honom. Jag vet inte om han är med på noterna eller inte. Är han inte det så får vi försöka betala honom. Bra om vi måste. Vad jag vet är han en luspank nomad och har ingen aning om sin egen roll i det stora hela. Ensa sköter säkerhet, du sköter förhandling och logistik. Ni får hundra lax minus det ni måste betala den här snubben för att få med honom. Du har köpt svävaren jag tipsade om och det är bra. Jag kan låta mitt folk glo lite på den om det behöver bytas nå plåtar eller nått i karossen som är dassigt. Motorn ska gå bra som fan om jag är rätt informerad. Ni får en karta över tre platser där den här snubbens klan brukar flytta emellan. Är han inte på nån av dom platserna får ni kontakta mig så kanske jag kan vaska fram lite mer info, men i så fall måste jag dra av lite på dom där hundra lax. Vad säger du låter det bra?"
Brolin vände sig mot Ensa.
"Du snackar inte så mycket va?" Ensa skakade på huvudet. Brolin vände sig till Jönsson igen.
"Hundra lax är för lite det här låter jävligt stort. Stålarna kommer från gråingarna och dom brukar vara tät som fan. Är han så viktig som du säger är han tre hundra lax åtminstone. Du får hundra, jag och Ensa delar på tvåhundra lax. Det är mitt pris."
Brolin kliade sig i nacken.
"Nae det går inte, jag ska ha hälften, det är knivigt att deala med dom här jävla gråingarna. Dom gör ju inte ens affärer på cityprat så jag måste hyra en jävligt pålitlig tolk som kan deras fucking jävla symboler, jag måste..."
Ensa satte upp en hand och hejdade Jönsson.
"Jaja du har svältande barn hemma och vad fan det nu kan vara. Hundra femtio ska jag ha, du får dina hundra femtio. Annars får Ensa klara sig själv."
Jönsson sträckte fram en ärrade näve över bordet och de skakade hand. En av vakterna tog fram en påse och la den på bordet. Brolin undersökte innehållet: Cirka femtio guldmynt och en karta. Hon delade upp guldet och gav hälften till Ensa. Sedan ställde hon sig upp, tackade Jönsson och så gick hon och Ensa ut och satte sig i svävaren.
"Jag måste få veta vad du tänker om den här grejen. Jag har aldrig sett dig förut och vet inte vad du går för, men eftersom Jönsson plockat in dig så litar jag på hans omdöme, så du lär inte vara nån klåpare direkt."
Ensa vred sig sakta medan hennes hud blev svart och tunna röda, pulserande linjer sakta trädde fram.
"Jag är replikant, hårt modifierad människobas med en hel del genetiskt fiffel. Jag hade massa skit i skallen först men jag hade inte råd med nån bra brandvägg som skyddade mig från hackningsförsök så jag opererade ut skiten. Jag har rymt från en gruvkoloni och en forskningsstation, så jag har två efterlysningar på mig i federationens område, men här har jag immunitet. Jag litar inte direkt på Jönsson men jag behöver lite deg att operera in en burk i skallen. Går på minst trehundra guld att fixa. Jag tror inte att Jönsson berättar hela sanningen för oss. Jag är starkare och tåligare än en människa men jag har svårt att förstå känslor så förhandling och planering som inbegriper människor är skitsvårt för mig. Jag kan låtsas som att jag förstår känslor men folk brukar fatta att jag låtsas. Hur som helst vet jag inte vad rädsla eller ångest är, det är borttaget från min genetik. Jo en sak till, kan hända jag kollapsar vid stress eftersom jag inte har balans på hormoner och energitillförsel till muskelcellerna eftersom jag inte har nån burk i skallen. Om jag kollapsar måste du ge mig en spruta med insulin, jag har dom på höger lår."
"Ok det var sakligt och snabbt. Själv är jag nånsorts fifflare, äventyrare, fixare eller nått sånt. Jag gör lite schysta deals och har alltid puffran vid min sida. Planering är inte riktigt min grej, jag kör på känsla och SBL, Situations Baserade Lösningar. Jag kan inte mycket om att meka med bilar och datorer och skit, jag blir bara sur och slår sönder fanskapet direkt. Så nu drar vi."
Ensa startade svävaren och de gled sakta ut ur tradarstaden medan Ensa pratade på om sin uppväxt i olika slumkvarter i utkanten av tradarstaden.
"Tjena Brolin. Jönsson väntar. Han har nån replikant på G."
"Ok."
Brolin stack in ett guldmynt genom luckan och dörren öppnades. Brolin klev in i en något rökig nattklubb där cirka femtio människor av ungefär samma utseende som utanför spelade biljard, drack öl och pratade högljutt medan bluesmusik välde ut ur högtalarna. Brolin la snabbt märke till två gråingar vid baren. Dera stora huvuden och små kroppar såg bräckliga ut bland alla bredaxlade, oljebeklädda människor. Brolin gick fram till baren och bartendern ställde upp en öl åt henne. Hon masade sig igenom en grupp människor och ställde sig bredvid gråingarna.
"Hallå. Vad för er till vintergatan en dag som denna?"
Den äldre av dom som bar en snygg och ren svart skinnjacka med gult fraktalmönster vände sig till henne. Han var beväpnad med en plasmapistol i nyskick och någon slags personlig sköld glimmade svagt i det dunkla ljuset.
"Affärer. Vi har några grundämnen med oss som ni tydligen har användning för. I utbyte får vi arbetskraft."
"Är ni slavhandlare?" Undrade Brolin.
"Nej inte alls, det är inte tillåtet i federationen, tack och lov. Jag tog med min dotter denna gång, eftersom vi har båda gjort backup på våra medvetanden samt tagit med oss våra mobila personsköldar. Min dotter har länge velat se Mars och umgås med människor, replikanter, människorobotar, mutanter och sånna."
"Slödder menar du?" Sa Brolin och höjde ett ögonbryn.
"Se inte ner på dig själv. Jag är inte här för att uppleva känslomässig aggression. " Svarade gråingen i hövlig ton.
"Förlåt mig, det var inte så jag menade. Jag hoppas ni har det roligt här och jag hoppas Jönsson tar bra hand om er som värd."
Gråingens lilla läpplösa mun sprack upp i ett litet leende och Brolin bugade lätt och gick iväg till ännu en ståldörr nedanför en kort trappa. Hon knackade på dörren och blev insläppt.
Där inne satt en gråhårig, orakad man omgiven av fyra vakter beväpnade med K-pistar. Mitt emot mannen satt en lång och atletisk kvinna i svarta satinbyxor och vitt, tight linne. Kvinnan skiftade hudfärg från mörkgrön till grå stadskamouflage när hon vände sig om för att hälsa på Brolin. Kvinnan ställde sig upp och presenterade sig som Ensa och de skakade hand.
"Tjena Jönsson." Sa Jönsson till mannen medan hon satte sig. Jönsson nickade sakta. Brolin sörplade på sin öl och väntade på att Jönsson skulle säga något. Han betraktade Brolin en stund och började sedan prata.
"Du och Ensa ska åka ut i skymningslandet och hitta en jävligt mysko kille. Gråingarna du snackade med här ute har räknat ut att han är viktig som fan och dom behöver honom. Jag vet inte om han är med på noterna eller inte. Är han inte det så får vi försöka betala honom. Bra om vi måste. Vad jag vet är han en luspank nomad och har ingen aning om sin egen roll i det stora hela. Ensa sköter säkerhet, du sköter förhandling och logistik. Ni får hundra lax minus det ni måste betala den här snubben för att få med honom. Du har köpt svävaren jag tipsade om och det är bra. Jag kan låta mitt folk glo lite på den om det behöver bytas nå plåtar eller nått i karossen som är dassigt. Motorn ska gå bra som fan om jag är rätt informerad. Ni får en karta över tre platser där den här snubbens klan brukar flytta emellan. Är han inte på nån av dom platserna får ni kontakta mig så kanske jag kan vaska fram lite mer info, men i så fall måste jag dra av lite på dom där hundra lax. Vad säger du låter det bra?"
Brolin vände sig mot Ensa.
"Du snackar inte så mycket va?" Ensa skakade på huvudet. Brolin vände sig till Jönsson igen.
"Hundra lax är för lite det här låter jävligt stort. Stålarna kommer från gråingarna och dom brukar vara tät som fan. Är han så viktig som du säger är han tre hundra lax åtminstone. Du får hundra, jag och Ensa delar på tvåhundra lax. Det är mitt pris."
Brolin kliade sig i nacken.
"Nae det går inte, jag ska ha hälften, det är knivigt att deala med dom här jävla gråingarna. Dom gör ju inte ens affärer på cityprat så jag måste hyra en jävligt pålitlig tolk som kan deras fucking jävla symboler, jag måste..."
Ensa satte upp en hand och hejdade Jönsson.
"Jaja du har svältande barn hemma och vad fan det nu kan vara. Hundra femtio ska jag ha, du får dina hundra femtio. Annars får Ensa klara sig själv."
Jönsson sträckte fram en ärrade näve över bordet och de skakade hand. En av vakterna tog fram en påse och la den på bordet. Brolin undersökte innehållet: Cirka femtio guldmynt och en karta. Hon delade upp guldet och gav hälften till Ensa. Sedan ställde hon sig upp, tackade Jönsson och så gick hon och Ensa ut och satte sig i svävaren.
"Jag måste få veta vad du tänker om den här grejen. Jag har aldrig sett dig förut och vet inte vad du går för, men eftersom Jönsson plockat in dig så litar jag på hans omdöme, så du lär inte vara nån klåpare direkt."
Ensa vred sig sakta medan hennes hud blev svart och tunna röda, pulserande linjer sakta trädde fram.
"Jag är replikant, hårt modifierad människobas med en hel del genetiskt fiffel. Jag hade massa skit i skallen först men jag hade inte råd med nån bra brandvägg som skyddade mig från hackningsförsök så jag opererade ut skiten. Jag har rymt från en gruvkoloni och en forskningsstation, så jag har två efterlysningar på mig i federationens område, men här har jag immunitet. Jag litar inte direkt på Jönsson men jag behöver lite deg att operera in en burk i skallen. Går på minst trehundra guld att fixa. Jag tror inte att Jönsson berättar hela sanningen för oss. Jag är starkare och tåligare än en människa men jag har svårt att förstå känslor så förhandling och planering som inbegriper människor är skitsvårt för mig. Jag kan låtsas som att jag förstår känslor men folk brukar fatta att jag låtsas. Hur som helst vet jag inte vad rädsla eller ångest är, det är borttaget från min genetik. Jo en sak till, kan hända jag kollapsar vid stress eftersom jag inte har balans på hormoner och energitillförsel till muskelcellerna eftersom jag inte har nån burk i skallen. Om jag kollapsar måste du ge mig en spruta med insulin, jag har dom på höger lår."
"Ok det var sakligt och snabbt. Själv är jag nånsorts fifflare, äventyrare, fixare eller nått sånt. Jag gör lite schysta deals och har alltid puffran vid min sida. Planering är inte riktigt min grej, jag kör på känsla och SBL, Situations Baserade Lösningar. Jag kan inte mycket om att meka med bilar och datorer och skit, jag blir bara sur och slår sönder fanskapet direkt. Så nu drar vi."
Ensa startade svävaren och de gled sakta ut ur tradarstaden medan Ensa pratade på om sin uppväxt i olika slumkvarter i utkanten av tradarstaden.
