Bland resenärer finns det en term som är "Den yttre kärnan". Det är inte riktigt en plats men den kan uppfattas så. Nej istället är det en medvetenhet som ligger utanför det personliga medvetandet. Den inre kärnan är närmare det totala allomfattande medvetandet. Det ligger som en ring mellan det personliga medvetandet och allmedvetandet. Jag är en av dessa resenärer, en av dom som reser i den yttre kärnan. Vi reser i den inre kärnan också men den kan vi inte alls beskriva med så många ord och det är inte den jag ska tala om. Jag ska alltså berätta om resor i den yttre kärnan.
Jag öppnar mina ögon. Befinner mig i någon slags rum. Mina ögon anpassar sig efter mörkret och jag kan se någon slags vindsvåning. Genom sprickorna i golvet läcker ljus in. Det är en dunkel plats med damm som sakta driver förbi i ljuset. Jag kan höra någon slags röster nedifrån, men jag förstår inte vad dom säger. Eftersom jag inte vet vem jag är, eller ens vad jag är, så är det kanske bäst om jag försöker att inte skrämma dom som bor här. Det är kanske bäst om jag väntar till natten, så kan jag kanske smyga ner och ut sen utan att någon märker. Så jag håller mig stilla och natten faller sakta på. På vinden verkar det finnas gamla saker, men jag förstår inte vad det är för nånting. Sådana saker har jag aldrig ens sett, men ändå verkar dom gamla, dammiga och av någon anledning omoderna eller så. Vissa saker ser slitna ut, tror jag i alla fall jag vet inte vad dom ska vara bra till så egentligen vet jag inte. Utanför fylls mörkret med stjärnor. Rösterna avtar och ljuset underifrån slocknar. Sakta smyger jag upp vindsluckan och klättrar ned för någonting. Jag stänger luckan försiktigt utan ett ljud. Jag hör fortfarande röster men dom verkar dåsiga. Jag går mot deras dörr för att se efter vilka dom är. Men i korridoren kommer nånting farande mot mig. Det är en suddig skepnad. Den springer rakt igenom mig. Fan vad konstigt. Jag försöker få tag i fattningen och går mot dörren. På andra sidan dörren sitter skepnader på en stor säng. Dom sluddrar ur sig en gröt av obegripliga läten jag aldrig hört förut.
Jag försöker fokusera på deras ansikten så jag ska kunna se vilka dom är. Men direkt när jag tycker att jag ser nånting så liknar det inget vanligt ansikte. Ingenting jag normalt skulle kalla ett ansikte. Vilka är dom? Var är jag? Vem är jag? Jag måste få veta. Har jag hamnat i nån slags straffsituation? Vad fan har jag gjort i så fall? Eller är det nån slags belöning? Jag kanske har lärt mig nånting, eller det kanske är mening att jag ska lära mig nånting? Är det därför jag är här. Jag måste ta reda på vad fan det är som händer. Okey, nu måste jag sansa mig. Är jag nån slags gnagare? Har jag varit med om nån slags krig och blivit alldeles chockad? Eller är jag nån slags tillsyningsman? Är jag på ute på nån slags uppgift? Har jag ett syfte här? Finns jag eller ser jag bara nånting som händer utan att jag kan påverka det.
No comments:
Post a Comment